Beslut
Innan ni läser vidare så vill jag bara säga att det kommer att vara ett inlägg rakt från hjärtat och jag vill att niu ska veta att jag tycker att det här är skitsvårt.
Okey, nu är det så här. Jag har till 95% bestämt mig för att lämna den här familjen. Det som jag inte vet är om jag ska "ge upp" och åka tillbaka till Sverige eller om jag ska göra ett försök och byta familj. Jag trivs inte riktigt här och känner att jag inte är mig själv här. Jag mår inte bra och jag tycket att barnen är värd något bättre, plus att jag är värd att må bra. Man ska inte behöva gå och må så här. Nu har jag gett det en ärlig chans och det funkar helt enkelt inte. Det är ingenting fel på familjen så, inget de kan ändra på iaf. Jag tycker bara inte att det funkar. Så frågan är ju bara om jag har orken och viljan att försöka igen eller inte. Jag vet inte ens om det är möjligt att byta familj nu. När jag säger det till min area director så kommer det ha gått ett halvår, alltså halva tiden eller möjligtvis lite längre. Jag har förvanat henne lite men inte riktigt pratat om det. Jag ska försöka göra det nästa vecka. Så om jag byter kommer det vara en ny plats, ny familj, nya vänner. Igen. Att komma in i en familj och dess rutiner, att barnen ska känna sig trygg med dig och du med dem tar ett tag. Det går inte på en kafferast. Så jag vet inte. Samtidigt kommer jag känna mig taskig mot Bron och Bill och självklart barnen.
Åker jag hem så vet jag att det kommer vara jätteskönt att komma tillbaka till livet som jag hade innan jag åkte. Träffa alla kompisar och familjen, men det kommer inte att vara likadant. Livet hemma har inte stannat bara för att jag åkte. Alla mina kompisar gör någonting annat nu, har nya kompisar, nytt liv. Även om de fortfarande är mina kompisar och jag kommer träffa dem och så vidare, så kommer det inte vara likadant. Och vad ska jag göra när jag kommer hem då? Jag får ju knappast något jobb över sommaren om jag inte söker nu. Eller det kanske redan är för sent? Jag kommer inte att ha något att göra förens i typ december då jag förhoppningsvis kommer att vara skidskolelärare. Visst skulle jag kunna resa, göra en jorden runt kanske, men med vem? Alla går i skolan eller jobbar. Jadu, som ni förstår så är inte det här ett lätt beslut. Plus att om jag inte provar att byta så är jag orolig för att jag kommer ångra att jag inte försökte, men samtidigt så är det inte så lätt...
Jag ångrar att jag inte tänkte mer i början. Jag mådde dåligt redan då men sa hela tiden att det inte berodde på familjen. Men nu har jag kommit fram till att det faktiskt gör det ändå. Hade jag inte bokat hemresan över jul hade jag varit hemma nu. Två veckor innan jag åkte hem var jag beredd att ge upp. Jag var så himla nära att gå ner och säga till Bron att jag åker hem över jul och kommer inte tillbaka. Men jag höll ut. Frågan är om det var rätt av mig att göra det eller inte? Men det är inget som jag kan göra åt nu, så jag ska inte gräva ner mig i det. Just nu lever jag för att Emma kommer om två veckor och mamma om sex veckor (?). Antingen åker jag hem någon gång efter att mamma har varit här eller så vet jag inte.
Jaja, jag ville bara att ni skulle veta och få ordning på mina tankar lite. Inte för att jag blev smartare men det känns lite bättre för tillfället iaf. jag vet inte om det är så smart att jag publicerar det här heller men nu gör jag det ändå.
Tänkte avsluta lite roligare med bilder fån min födelsedag.
Firande med familjen.
St. Patrick paraden
Bakning hemma
Puss och kram
Tuffa beslut, men vi här hemma är med dig vad du än beslutar. Puss o Kram
ååh, jobbig sits.. men gör det som känns bäst för dig, klart du är värd att må bra! Skulle du komma hem så är jag här och väntar på dig :D puss
Du sitter verkligen på ett himla stort och svårt beslut nu men jag tycker att det är väldigt bra gjort av dig att faktiskt ha kommit fram till att det inte funkar längre. Det är långt ifrån ett misslyckande utan faktiskt väldigt starkt och moget. Jag vill såklart att du ska komma hem, för jag saknar dig! Men samtidigt så vill jag att du ska göra det du vill med ditt liv och trivas med det. Lycka till i valet och hör av dig om du vill bolla lite tankar. Puss&Kram
Det handlar inte om att ge upp Ida, snarare handlar det om att inte spilla tid på något du inte trivs med. Jag förstår om du har ångest över att "lämna" familjen, men samtidigt handlar ditt liv om dig och inte dem. Tvinga inte dig själv att må dåligt längre än du behöver...
Jag tycker att det var starkt av dig att överhuvudtaget ta ditt pick och pack och åka till usa och det är ännu mer starkt att inse att det kanske inte blev helt rätt som det blev. Du ska självklart göra det som känns bäst för dig och det viktigaste är att det blir bra. Kanske leta efter en annan familj, men du kan ju alltid söka högskolan i sverige så har du någonting att göra om du bestämmer dig för att åka tillbaka. Jag ser också fram emot att träffa dig igen. Även om jag mest är i Uppsala så är jag hemma nästan alla helger och jag saknar dig massor. Hoppas att du kommer fram till vad som skulle vara bäst. Puss&Kram
Söta Ida! Om jag hade vetat att du har haft det så här jobbigt hade du fått tillbringa fler helger hos oss. Åh vad arg jag blir på mig själv att jag inte läst din blogg oftare. Du vet att du alltid kan komma hit. Blir det ohållbart där borta så vet du att det finns plats här tills du har bestämt dig.
Kramar
Taina
