Lost in USA

Nu sitter min familj på ett plan påväg till Thailand. Det känns förjäkligt faktiskt, jag skulle också vilja vara med. Det känns mer jobbigt på grund av att pappa kommer att fylla 50 år medans de är där. Så jag kommer inte kunna vara med honom då och det kommer att vara lite svårt att få kontakt med dem eftersom det kommer att vara tolv timmars skillnad mellan oss. Men de är bara borta två veckor så jag överlever väl.

I alla fall så var skolorna inställda idag för att det skulle komma en snöstorm. Stormen ändrade tydligen riktning så vi fick kanske två millimeter snö. Surt. Det gick inte så bra idag. Jag hade ont i huvudet och var jättetrött och Madison var mest bara grinig. Men Will var snäll och uppförde sig riktigt bra. Jag fick i alla fall sluta två timmar tidigare än vad jag brukar, så det var skönt. Och tur, jag tror inte att jag hade klarat två timmar till.. Jaja, nu ska jag snart sova. Nu är det bara två dagar kvar innan vi åker till NH. Sedan är det februari lov så vi kommer att vara i NH i nio dagar. Vilket betyder att imorgon skriver jag mitt sista blogginlägg på nio dagar (troligtvis). Jag vet inte hur jag ska klara av nio dagar där uppe. Det finns ingenting att göra på eftermiddagarna/kvällarna, jag måste kliva upp tidigt, åka skidor med Bron och Bill. (Inte för att jag inte tycker om dem eller att de är dåliga på att åka, men det blir inte samma upplevelse) Jag skulle ju kunna åka själv men hur kul är det då? Och vad skulle jag säga till dem? Nä jag tycker att ni åker så långsamt så jag åker hellre själv? Nä skulle inte tro det.. =P Jaja, jag får ju åka skidor iaf.

Puss och kram